Men nu har du åkt, och jag saknar dig. Men skulle helst önska att du stannade där.
.
14/10/12
Har haft tusen olika känslor inom mig på sistone som jag inte har förstått mig på, och inte heller vetat vad jag ska göra av. Har aldrig känts mig så känslofull men tom på samma gång. Har gått lite i dvala och försökt klura ut om det beror på att jag inte förstår på mig själv, eller om det är på allt som händer omkring. Eller om det helt enkelt beror på dig. Eller om det bara är en period jag är inne i för tillfället. Men har också känt mest att det är så invecklat så jag har nog valt mycket att lägga det åt sidan. Kanske lättare att förstå tankarna när dem klarnar.
Dock har jag ju kommit fram till att jag borde jobba lite mer på mig själv, som jag gör på andra. Vara lite egoistisk, och kanske hitta den där säkerheten som jag vet finns där någonstans, som jag förstått att jag saknar. Lära mig att ta in det väsentliga, det som gör mig trygg och lycklig. Och sedan sortera ut all annan skit.
P.S Nu är det ju faktiskt min månad, jag har saknat dig hösten.
Dock har jag ju kommit fram till att jag borde jobba lite mer på mig själv, som jag gör på andra. Vara lite egoistisk, och kanske hitta den där säkerheten som jag vet finns där någonstans, som jag förstått att jag saknar. Lära mig att ta in det väsentliga, det som gör mig trygg och lycklig. Och sedan sortera ut all annan skit.
P.S Nu är det ju faktiskt min månad, jag har saknat dig hösten.
26/08/12
Hörde ifrån en vän att hon träffat en ny funnen vän, hon hade hört om oss. Jag vet inte vem hon är, men hon visste vilka vi var. Hon sa att vi gjorde allt tillsammans och var som gjorda för varandra, men jag inte vem hon är. Men hon kände till vad vi var.
Du dyker fortfarande upp varje dag, ibland mer, ibland mindre. Efter alla stunder man haft tillsammans så finns det oändligt mycket saker som kan påminna. Ibland påminner jag mig själv om dig. Vissa saker jag känner och säger, det är delar kvar av dig. Det gör ingenting. Och det gör ingenting att det fortfarande sticks till lite ibland. För det är något som är avslutat men jag bearbetar fortfarande. Jag lever här idag och jag kan ha den bästa tiden i mitt liv nu, igen. Jag är ärligt lycklig. Sista tiden med dig var hemsk, du var hemsk. Och du var hemsk innan. Du var mörk, kall och ond. Men jag älskade dig över allt annat. Jag gav dig allt jag hade, och lämnade allt jag hade, för dig. Och jag är så lycklig över hur allt slutade, jag hade aldrig suttit här annars. Och det är precis därför det inte gör någonting att det fortfarande sticks.
Idag är jag glad och perfekt förlorad i någon annan.
Och jag tror att han kanske fick mig första gången jag såg honom.
Du dyker fortfarande upp varje dag, ibland mer, ibland mindre. Efter alla stunder man haft tillsammans så finns det oändligt mycket saker som kan påminna. Ibland påminner jag mig själv om dig. Vissa saker jag känner och säger, det är delar kvar av dig. Det gör ingenting. Och det gör ingenting att det fortfarande sticks till lite ibland. För det är något som är avslutat men jag bearbetar fortfarande. Jag lever här idag och jag kan ha den bästa tiden i mitt liv nu, igen. Jag är ärligt lycklig. Sista tiden med dig var hemsk, du var hemsk. Och du var hemsk innan. Du var mörk, kall och ond. Men jag älskade dig över allt annat. Jag gav dig allt jag hade, och lämnade allt jag hade, för dig. Och jag är så lycklig över hur allt slutade, jag hade aldrig suttit här annars. Och det är precis därför det inte gör någonting att det fortfarande sticks.
Idag är jag glad och perfekt förlorad i någon annan.
Och jag tror att han kanske fick mig första gången jag såg honom.
04/08/12
Förr blev jag stressad när helgen närmade sig för då stannade vardagsrutinerna upp och det blev massa tid över till ingenting, och när jag stannade upp och kände efter och släppte lite på locket kände jag bara tomhet. Det var så lätt annars att förneka i jobb och skratt.
Nu när jag kör ifrån jobbet på fredags eftermiddagar höjer jag musiken lite extra och känner bara värme och lycka. Jag är så jävla glad att jag är glad! Ibland vet jag inte vart jag ska ta vägen med all glädje.
Jag är så tacksam för allt jag har runtomkring mig och det känns som att jag precis har påbörjat mitt liv. Jag är lycklig och fri!
Nu när jag kör ifrån jobbet på fredags eftermiddagar höjer jag musiken lite extra och känner bara värme och lycka. Jag är så jävla glad att jag är glad! Ibland vet jag inte vart jag ska ta vägen med all glädje.
Jag är så tacksam för allt jag har runtomkring mig och det känns som att jag precis har påbörjat mitt liv. Jag är lycklig och fri!
23/07/12
Lika lycklig som jag är för lyckan är jag rädd att förlora det. Med vetskapen om att jag inte längre bor kvar här eller om jag har jobb kvar efter årsslutet gör det inte lättare att sluta tänka på det. Men jag försöker tänka på att det inte blir bättre utav att grubbla på det ändå. Borde bara njuta till fullo av tryggheten och lugnet. Det gör jag oftast. Är bara rädd att trilla tillbaks.
16/06/12
Två trappor upp i port 197 rullar Forrest Gump på tv4 i ögonvrån. En mycket bra film. Det tystnar plötsligt och man hör torktumlaren nedifrån tills nästa låt går igång. Kläderna är snart klara. Tittar ut genom fönstret då och då och ser solen vila på träden och löven som dansar i solljuset. Ibland sträcker sig även strålarna in och målar mina väggar med värme.
Känner mig som Pippi Långstrump idag och jag kan inte låta bli att le inombords när jag inser att det kanske är just det här, och kanske just denna stunden jag väntat så himla länge på. Jag kanske är framme.
Läste precis igenom alla blogginlägg ifrån förr och även om det dyker upp minnen som man glömt av, smärtar det inte längre som förut. Utan jag får ett perspektiv över det och känner att jag blir på ett sätt glad över hur bra jag har haft det i vissa tillfällen i mitt tidigare liv. Och på ett sätt stolt över saker jag fått uppleva och den kärleken jag faktiskt känt för någon annan, så tidigt i mitt liv. För jag vet att det är det som gjort mig till den jag är idag.
Och jag antar att det finns en glädje, som är större än sorgen.
Glädjen att minnas dig.
Känner mig som Pippi Långstrump idag och jag kan inte låta bli att le inombords när jag inser att det kanske är just det här, och kanske just denna stunden jag väntat så himla länge på. Jag kanske är framme.
Läste precis igenom alla blogginlägg ifrån förr och även om det dyker upp minnen som man glömt av, smärtar det inte längre som förut. Utan jag får ett perspektiv över det och känner att jag blir på ett sätt glad över hur bra jag har haft det i vissa tillfällen i mitt tidigare liv. Och på ett sätt stolt över saker jag fått uppleva och den kärleken jag faktiskt känt för någon annan, så tidigt i mitt liv. För jag vet att det är det som gjort mig till den jag är idag.
Och jag antar att det finns en glädje, som är större än sorgen.
Glädjen att minnas dig.
24/05/12
Sitter på golvet i mitt rum och känns som att jag har en nykter helikopterfylla. Tankarna snurrar i 120 och jag kämpar för att hålla dem på plats. Jag och beslut. Jag har väntat så länge på detta men nu när jag står här vid vägkanten kan jag inte låta bli att hålla mig krampaktigt kvar. Vågar jag hoppa?
Dessa månader med falska skratt och konstiga beslut har gjort mig trött.
Två steg fram, ett steg bak. Två steg fram, tre steg bak.
Dessa månader med falska skratt och konstiga beslut har gjort mig trött.
Två steg fram, ett steg bak. Två steg fram, tre steg bak.
09/02/12
Tänkte förra veckan att jag är så rädd för att skriva om lyckan, för det är kanske då den försvinner. Denna sköra lilla lycka.
Det sprack.
Därför vågar man inte prata om den. För såfort den ligger där och värmer i magen och man vågar berätta om lyckan, ja sekunden senare spyr man upp den och så rinner den ut på gatan och silas bort med regnet.
Det sprack.
Därför vågar man inte prata om den. För såfort den ligger där och värmer i magen och man vågar berätta om lyckan, ja sekunden senare spyr man upp den och så rinner den ut på gatan och silas bort med regnet.
22/01/12
Det är fin dag idag, dock denna känslan som jag har idag känns lite ovan. Men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Det känns bara som att vad som än händer nu och framöver, så blir ju allt bra ändå. Tillslut.
En riktigt fin dag idag.
En riktigt fin dag idag.
12/01/12
Jag har blivit en telefonförsäljare. Det kunde jag aldrig se framför mig. Jag skräms av hur snabbt livet ändras och far. Jag tror att det egentligen aldrig blir som man, egentligen tror.
Det har gått 2 veckor och det känns så sjukt skönt att dra in lite para igen. Komma in i rutiner. Lite balans i livet. Nya intryck och upplevelser. Och ifrån att ha cirka 2 min gångavstånd till tidigare jobb åker jag nu buss 2 timmar om dagen. Och jag kunde inte önskat mig något mer. Just nu känns det perfekt. Jag älskar att lyssna på musik och inspektera människor.
Så länge ingen flyttar min väska och sätter sig bredvid, såklart.
Det har gått 2 veckor och det känns så sjukt skönt att dra in lite para igen. Komma in i rutiner. Lite balans i livet. Nya intryck och upplevelser. Och ifrån att ha cirka 2 min gångavstånd till tidigare jobb åker jag nu buss 2 timmar om dagen. Och jag kunde inte önskat mig något mer. Just nu känns det perfekt. Jag älskar att lyssna på musik och inspektera människor.
Så länge ingen flyttar min väska och sätter sig bredvid, såklart.
05/01/12
"Försöker tappert sjunga ut min ångest, men det blir bara klarare och klarare. Jag stänger mina ögon, för jag vill inte se. Jag har en skrikande fågel i mig som vill flyga ut men jag håller den inne. Håll tyst, jag vill inte höra. Jag vill inte känna. Jag vill inte se. Min tid rinner ur mina händer medans jag med blöta ögon tittar på. Det måste finnas mer."
Skrivet för cirka ett år sedan. Fågeln är fri nu, men ensam istället. Är så trött på låtsas och leta efter nåt som bedövar. Vill känna en långvarig värme istället för glädjen i något rus för stunden. Väntat på ljusare tider länge nu, och jag väntar fortfarande. Men jag vet att det kommer, det är bara det att jag tycker det är dags nu.
Det är bara det att jag saknar mig själv.
Skrivet för cirka ett år sedan. Fågeln är fri nu, men ensam istället. Är så trött på låtsas och leta efter nåt som bedövar. Vill känna en långvarig värme istället för glädjen i något rus för stunden. Väntat på ljusare tider länge nu, och jag väntar fortfarande. Men jag vet att det kommer, det är bara det att jag tycker det är dags nu.
Det är bara det att jag saknar mig själv.
03/01/12
Kan inte ens beskriva hur mycket jag längtar efter att få komma ur den här perioden. Jag går runt och längtar och längtar och längtar och längtar. Längtan efter ett nytt jobb, längtan efter våren och längtan till det nya året skulle ta fart. Börja om, snabbt. Nu.
En innerlig stress och en enorm längtan till att må bra. Uppriktig lycka. Trygghet. Jag spyr på mig själv och jag spyr på det här. Jag orkar inte mer. Jag vill inte vänta, jag orkar inte längta.
En innerlig stress och en enorm längtan till att må bra. Uppriktig lycka. Trygghet. Jag spyr på mig själv och jag spyr på det här. Jag orkar inte mer. Jag vill inte vänta, jag orkar inte längta.
28/12/11
Nu är det inte långt kvar till det nya året börjar. Är det min tur då?
Vad kommer hända? Vad kommer jag uppleva, känna, vara med om?
Kärleken. Hur kan något vara så jävla fint och så jävla mörkt på samma gång?
Hur är det egentligen att älska någon igen när man har älskat någon tidigare? Blir det aldrig som första gången? Hur är det egentligen att älska någon, som har älskat innan? Blir det ännu värre när man blir äldre?
Då ser jag inte längre fram emot framtiden. Då stannar jag hellre här med ett brustet hjärta, och en gnutta hopp om att det iallafall inte blir värre.
Vad kommer hända? Vad kommer jag uppleva, känna, vara med om?
Kärleken. Hur kan något vara så jävla fint och så jävla mörkt på samma gång?
Hur är det egentligen att älska någon igen när man har älskat någon tidigare? Blir det aldrig som första gången? Hur är det egentligen att älska någon, som har älskat innan? Blir det ännu värre när man blir äldre?
Då ser jag inte längre fram emot framtiden. Då stannar jag hellre här med ett brustet hjärta, och en gnutta hopp om att det iallafall inte blir värre.
04/12/11
Sakta men säkert finner jag ju mig. Jag känner det. Det går bra, sakta men säkert. Allt riktar iallafall åt rätt håll nu, som det inte alls gjorde för några månader sedan. Då var jag fast. Jag trampade och trampade men gled längre ner i skiten, samtidigt som jag kämpade och kämpade för att skydda min fasad mot den verkliga kärleken. Mot dem som verkligen älskade mig.
Den där bubblan alla snackar om, den har väggar av stål. Bara så ni vet.
Tack för att du tog steget.
Den där bubblan alla snackar om, den har väggar av stål. Bara så ni vet.
Tack för att du tog steget.
20/11/11
Motgång på motgång på motgång. Exakt så känns det just nu. Jag känner mig nästan oberörd.
Hade universums sämsta dag igår. Slet som ett djur 12 timmar i sträck. Gjorde allt för att prestera så mycket jag bara kunde. Vad fick jag tillbaka? En jävla käft smäll och spott i ansiktet. Mina ben vek sig halvt och jag gick sedan ut i bilen på rasten och grät ögonen ur mig.
Men sorg övergick snabbt till ilska och jag torkade tårarna och gick in igen när jag kände mig klar och satte på det största leendet jag kunde gräva fram. Jag var så äckligt övertrevlig och jag älskade det.
Fast nu står jag på ruta ett igen, men detta har ju blivit min grej.
Hade universums sämsta dag igår. Slet som ett djur 12 timmar i sträck. Gjorde allt för att prestera så mycket jag bara kunde. Vad fick jag tillbaka? En jävla käft smäll och spott i ansiktet. Mina ben vek sig halvt och jag gick sedan ut i bilen på rasten och grät ögonen ur mig.
Men sorg övergick snabbt till ilska och jag torkade tårarna och gick in igen när jag kände mig klar och satte på det största leendet jag kunde gräva fram. Jag var så äckligt övertrevlig och jag älskade det.
Fast nu står jag på ruta ett igen, men detta har ju blivit min grej.
17/11/11
Rätt komiskt att jag har varit i exakt denna situationen en gång redan innan, som om att det inte räckte med en gång. Hittade ett gammal inlägg om just denna eländiga och ständiga tomheten. Och att man hela tiden försöker fylla den med allt som man får tag i. Det är så sjukt att det är så. En ständig oro och stress egentligen. Just nu befinner jag mig i en ständig bubbla av rastlöshet.
Låter på mig som om jag blivit överkörd av tåget och nu vaknat upp i koma och försöker återhämta mig. Eller så är det exakt så jag känner.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)