02/05/10

Varför gör jag allt annat än det jag egentligen borde göra. Jag har vart vaken i 8 timmar men har ändå inte en ända gång kollat i den där boken. Fast det har vart väldigt svårt att slita sig ifrån tussarna idag, gud vad mycket glädje barn kan ge. Bara ett litet leende på deras små mjuka ansikten lyser upp allting. Men nu har dem åkt hem och jag sitter i sängen tittandes ut genom fönstret titt som tätt för att försäkra mig om att solen fortfarande lyser.

Spelar lite musik också och stötte på en gammal låt ifrån förr. Lyssnade och flög tillbaks till då, som det var, du vet det. I bussen med regnet mot rutan och den påklistrade styrkan, och den förjävliga sorgen.

Jag insåg precis hur hårt vissa händelser i livet har satt sig. Hur mycket det egentligen förändrade en. För vad gjorde man inte för att fylla det som försvann? Med nya upplevelser, nya människor och nya känslor. Men ändå i slutändan var man den samma, fast med utvidgade vyer. Och jag vet hur jag egentligen aldrig lyckades. Men det var nog meningen, för jag tror att meningen är oss.