Förstod väl att det fanns en bakväg med allt. Man kan inte alltid få ha det som man vill. Allt kom på en gång också, som en stor jävla käftsmäll som bara ekar runt i mitt huvud. Och plötsligt känner jag mig ensammast i hela världen och jag vill bara sätta mig ner. Är så trött på denna stressen som sliter inom mig. Det finns ingen men ändå så många runtomkring.
Dock har jag alltid min lilla guld källa som alltid lyser för mig och ger mig kärlek och energi. Jag älskar er. Världens vackraste familj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar