Jag känner solens varma strålar snudda vid min kind och jag ser de i ögonvrån, blundar och känner de i kroppen. Jag tittar ut och ser en fågel tävla med tåget och den svävar i farten i vågorna till musiken. Låter min blick vila på den och himmelen och molnen som flyger förbi.
Jag finner lärdom bland bergen och jag ser att hos träden finns det en lättnad efter en lång vinter. Jag slås av en styrka och en harmoni och jag förstår att nu, tillsammans välkomnar vi värmen igen. Och det blir klarare för mig att allt är lika levande, både som du, och som jag. När vi tillåter oss.
Ibland kan kärleken och lyckan vara långt ifrån. Ibland kan man ha saknat de under en längre tid. Men man får inte glömma att hur mörkt det än är så finns alltid ljuset i närheten. Ibland kanske man får leta lite extra länge.
Men det är som med stjärnorna, även om man inte alltid ser dem. Så är dem ständigt närvarande.
En liten påminnelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar