Jag har tänkt på det.. Och vetat innan. Men aldrig riktigt förstått innan, förstår jag nu. Innebörden av att hitta sig själv. Jag har insett att jag verkligen måste komma dit också. Inte bara veta om det och tro att det "kommer". Nej. Jag måste ta tag i det här nu. Det är så jävla lätt att bara springa iväg och gömma sig i nästa famn. Att man inte riktigt orkar att ta tag i det här själv. Gå runt att tro att någon annan kan göra det åt en. Dock tror jag att det kan vara bra för en ibland, få en tänka på något annat ett tag. Få en att känna något annat. Iallafall för en stund. Och en stund är iallafall en stor stund i en lång vardag.
Lite som rehabilitering, avvänjining ifrån ämnet två. 2 - 1 = ensam.
Är det bara jag nu? Hur fan går det till? Jag vet inte. Men jag vet att jag kommer klättra ur denna tunneln, även om det är ljusår dit. Jag ska fram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar