Lika lycklig som jag är för lyckan är jag rädd att förlora det. Med vetskapen om att jag inte längre bor kvar här eller om jag har jobb kvar efter årsslutet gör det inte lättare att sluta tänka på det. Men jag försöker tänka på att det inte blir bättre utav att grubbla på det ändå. Borde bara njuta till fullo av tryggheten och lugnet.
Det gör jag oftast. Är bara rädd att trilla tillbaks.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar